sen flytten hit till färgelanda så har livet gått i 110...

jag hinner inte med...

det är så mkt i mitt huvud nu att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

när jag lämnade borlänge så hade jag ett fast arbete som jag trivdes fantastiskt med, jag arbetade som personlig assistent till en flicka som kunde få den mest trista dag, den mest ledsna dag... att skina upp. jag hade ett gäng kollegor runt mig som jag trivdes oerhört bra tillsammans med. 

min minsta dotter är kvar i borlänge... det gör mig så ont att sakna henne så som jag gör, varje dag... jag har kort på henne som jag tittar på... jag har små filmklipp som jag tittar på. jag pratar med henne o har videosamtal med henne.. men jag har henne inte i mina armar... igår var vi på gekås... köpte lite grejer till aurora som hon ska få i sitt påskägg... men bella då... självklart vill jag ge henne ett påskägg också o massa annat. jag såg så mkt saker som skulle passa i det där jäkla ägget o det är så jobbigt... det är så fruktansvärt jobbigt att inte få vara nära henne på morgonen på påskafton... se hur hon med spänning letar efter ägget... se hur hennes ögon lyser upp.. 

jag avskyr att jag har så långt till henne, jag avskyr att jag inte kan träffa henne varje dag. jag vet att jag gjorde rätt som flyttade, men saknaden är så enorm... mitt hjärta går sönder av saknad varje gång jag hör hennes röst..

jag fick arbete med en gång som jag flyttade hem igen... jag har jobbat heltid o mer ända sen dess... jag har inte haft tid att pausa o tänka o känna...

när jag har lediga stunder så ska man hinna med att boa in sig i nya lägenheten, komma iordning, mina saker, dina saker, våra saker... hinna med allt som det innebär att bli sambo.

min stora dotter mår inte så bra just nu... hon har mkt runt omkring sig med saker som har hänt/händer med hennes andra sida av familjen, vad det gäller är inget som jag kommer gå in på här.. jag vill bara att hon ska må bra.. jag gör så gott jag kan med de resurser som jag har... men det är mkt som man går o har i bakhuvudet hela tiden...

för tillfället så har jag ingen direkt kontakt med min syster... jag saknar henne så det gör ont i hela kroppen.. hon råkade ut för en sak... pga allt som jag redan har runt mig, så orkade jag inte finnas där för henne... jag hoppas att hon någon gång kommer att förstå detta... jag saknar att vi inte pratar med varandra varje dag... jag behöver henne...

allt detta kombinerat.... gör att jag kanske inte har det bästa humöret just nu... jag vet inte... jag försöker rannsaka mig själv hela tiden...  jag säger konstiga saker, jag glömmer saker, jag tänker väl inte efter, jag försöker så gott jag kan, måste försöka mer... måste pressa mig själv, jag är inte perfekt, kommer aldrig vara... jag är rörig o jag är envis. jag är väl medveten om mina brister, jag vet hur jag är som person...

ibland undrar jag....

idag har vi varit i göteborg, på sahlgrenska närmare bestämt.

vi har träffat en kirurg för en bedömning angående kevins mastektomi.

så om 8 månader ungefär kommer det att bli en operation   

kanske ska fortsätta med att berätta lite..

kevin, som de flesta har förstått vid det här laget, är alltså min pojkvän.

han är transsexuell, vilket betyder att han är född som en flicka., när jag lärde känna honom så hette han sanna..

förra sommaren så påbörjade han sitt livs största resa, han vågade ta steget för att bli den person som han alltid varit på insidan, en man.

tidigare i år fick han sin diagnos som man måste ha för att påbörja testosteron och för att kunna operera sig. så nu idag var vi alltså och träffade läkaren och han fick plats i kön för att göra en dubbel mestektomi, att ta bort brösten för er som inte vet. 

för min del har det aldrig varit några konstigheter eller så med personer som är transsexuella, ibland blir det lite tokigt i tillverkningen bara och tur är väl det att det går att korrigera. jag har flera personer i min närhet som är i samma situation och jag blir bara så hänförd över hur modiga de är. att våga stå upp för den man är, inför alla, inför familj, vänner, kollegor osv. all eloge till er. jag tycker ni är fantastiska. 

jag trodde väl kanske inte heller att jag skulle bli tillsammans med en man... jag har ju i runt 10 år sett mig som lesbisk... jag hade män innan, såg mig som bi.. men nä... aldrig mer trodde jag... så ja... jag är inte gay, dags att komma ut från garderoben igen, japp, jag är la bisexuell då... haha 

men iaf.... flata eller ej, jag är lyckligare än vad jag någonsin varit i hela mitt liv och kevin är den man som jag längtat efter och han är mer man än någon annan jag haft i hela mitt liv. ingen annan har fått mig att känna mig så kvinnlig, o det har jag längtat efter. ingen annan har fått mig att känna mig så trygg och så omhändertagen. han kompletterar mig, han är den pusselbit som jag har saknat hela mitt liv. han är mitt livs kärlek   

3 varv runt solen

då var det söndag eftermiddag igen och vi har lämnat emilia på tågstationen för ett tag sen och nu är hon på gång hem till dalarna igen.

jag måste bara säga att jag är så stolt över dessa tjejer, de är två kloka och fina ungdomar, det blir mycket skratt när man har de två i närheten. klart att de gärna vill vara uppe sent och sova länge, men det vill ju ändå alla ungdomar... eller hur?!! de har uppfört sig exemplariskt och det är inte alls mkt som vi har fått säga till dom på skarpen. emilia har varit med aurora i skolan i två dagar, de har varit i uddevalla själva o gått på bio, marcus och martinus filmen... det var två väldigt lyckliga tjejer som kom hem när de hade sett den. de var o hälsade på min syster också som sminkade dom, de blev sååå vackra, men.... aurora hon blev nåt fruktansvärt lik molly sanden... eller är det bara jag som tycker det...??

vi hade spelkväll som vi avslutade med ansiktsmasker... haha herregud, så mkt skratt. 

vi fick besök av kevins mamma och pappa. så härliga människor     vi åt god middag (fiskgratäng) o underbart god efterrätt som kevin hade gjort, en cheesecake, mums   

jag masserade svärmor och kevin introducerade snapchat för henne haha

Det är så skönt när man träffar personer som man genast trivs med   

i slutet på april ska vi åka o hälsa på dom o ta en tur till gekås   

love is friendship set on fire

jag är väl medveten om att jag är väldigt dålig på att blogga... men.. jag ska försöka bättra mig...

det är så mkt runt omkring mig nu bara...

iaf...

i helgen tog jag en tur upp till borlänge, jag åkte direkt för att hämta upp min lilla bella    jag saknar henne enormt mycket hela tiden o jag önskar så att det fanns något jag kunde göra för att kunna ha henne hos mig mer, men det finns saker som gör att just nu går det inte, så det får bli små små steg nu...

vi tog en tur till kupolen o dollarstore, jag köpte lite grejer till henne som hon fick. sen frågade jag vad hon ville göra, vad som helst... då vill hon åka till stadium outlet haha rolig unge    sen visade det sig att hon vill åka dit o till andra klädaffärer för att titta på kläder som hon kan ha hemma hos mig... 

till sommaren ska hon komma till oss i en vecka, det ska bli så skönt   då lär det bli liseberg   

vi tog en tur för att träffa fina emma, där bjöds det på mumsig alldeles nybakad morotskaka   kramades lite med henne o fick träffa några av mina gamla goa kollegor. jag saknar er väldigt mkt ska ni veta tjejer        men jag ångrar inte att jag flyttade hem igen, det var det bästa beslutet för mig o även för aurora. det slog mig när jag åkte runt där i borlänge att "vad har jag här?" det är inga som drar i mig att jag ska komma hit eller dit, att jag måste göra det ena med det tredje som det har varit när jag bodde där o åkte hem.... varje gång jag åkte hit var det så många som man skulle hinna med att träffa o ge av sig själv o sin tid. att hålla på att flänga så tömmer en på kraft... det blir väl så när man har en stor familj antar jag?! nu har jag alla nära o det är så skönt att inte känna att man måste hinna med alla på två dagar. jag håller fortfarande på att landa i detta... att jag faktiskt har flyttat... det har gått i ett sen flytten. när jag har lediga stunder så orkar jag oftast inte mer än att bara vara, jag måste precis som alla andra ladda batterierna. känner att jag svävade bort lite nu när jag höll på att skriva om annat haha iaf... Emma o alla ni andra där uppe, ni har en plats i mitt hjärta där ni alltid kommer finnas. ni var min trygghet o mitt lugn en period i mitt liv då jag hade det jobbigt, det vill jag tacka er för, att ni fanns där för mig   

jag o bella sov över hos jonna o max, vi åt god mat o hade mellomys. det är så skönt att ha en vän som jonna, en person man känner att man inte måste göra sig till för... det är okej att halvsova i soffan i pyjamas, man behöver inte storstäda, det är okej att bara vara. tack jonna för att du är min vän   

när jag skulle åka hem igen så kände jag bara lycka för att komma hem.... jag kände mig nöjd o glad... när jag bodde i borlänge o hade varit här så grät jag alltid i bilen... nu kände jag i stort sett bara lycka o solen sken i mitt hjärta    det som självklart gör ont är att lämna bella, det är som om jag har en kniv i mitt hjärta hela tiden som vrids om varje gång jag lämnar henne. det är svårt att förklara...

jag plockade upp aurora på vägen o har fått sällskap hem av hennes storasyster emilia som ska vara hos oss i en vecka. det är sååå mysigt o vi ska försöka hitta på lite roligheter med tjejerna fast att vi jobbar både jag o kevin. de är två härliga tonåringar o det är så skönt att se de tillsammans, se hur mkt de älskar o respekterar varandra. det gör mig så glad   

idag är jag ledig o det är dags att ta uti med lite saker som står på agendan. förbereda middag för idag o för imorgon också hade jag tänkt. dammsuga o tvätta lite golv kanske, nu har jag suttit länge nog..

3 varv runt solen 

det är alla hjärtans dag så jag tänkte dela med mig av en liten kärlekshistoria..

för 9 år sen fick jag kontakt med en person som redan då fick mig väldigt disträ... en person som får mig att tappa andan. vi träffades hemma hos mig, tror vi fikade.. men på den tiden var jag väldigt blyg... jag vågade inte ta steget, det var inte rätt tid för oss då. 

vi träffades för 7 år sen igen, då kysstes vi för första gången, en kyss vid ett biljardbord, en kyss som får en att tappa andan. det var fortfarande inte rätt tid för oss...

för 5 år sen träffades vi åter igen... vi fikade tillsammans, vi festade tillsammans... men det var inte rätt tid...

i 9 år har vi funnits i varandras bakgrund, i 9 år har vi följt varandra på sociala medier, i 9 år har vi haft viss kontakt, ett meddelande här och ett meddelande där. i 9 år har vi tänkt på varandra då och då, längtat och väntat på rätt tillfälle...

förra året... fick vi upp kontakten igen..

jag skulle ha en liten fest o bjöd upp honom...

han ville komma, men tvekade lite.. men han kom upp...

jag hade inga förväntningar om något mer än att återuppta vår vänskap, men när han körde in på parkeringen o steg ur bilen o var sådär het som bara han kan vara... jag smälte... där och då visste jag att jag ville komma honom närmare. sättet han tittade på mig fick mig o får mig helt disträ.

han kom upp till mig på en torsdag o stannade till söndag. jag har aldrig skrattat så mkt tillsammans med någon, jag har aldrig känt mig så trygg tillsammans med någon. en av sakerna som gjorde att jag föll för honom... på lördagen, när festen var, (skulle fira att jag skulle fylla år.. )så fick jag frukost på sängen, jag fick paket, jag blev behandlad som en drottning hela den dagen. han hade verkligen inget skäl alls att göra något sånt för mig, men han gjorde det... på kvällen kysste han mig o jag var förälskad...

det var så jobbigt när han skulle hem igen så jag åkte ganska snart ner till uddevalla, det var meningen att mamma skulle komma upp o hälsa på men hon fick ingen kattvakt så jag åkte mer än gärna ner, då skulle jag få chans att träffa honom igen.. jag köpte en ny klänning, åkte förbi min syster som hjälpte mig med smink o hår. jag skulle möta upp honom på jobbet, sen skulle vi gå på dejt, jag var sååå nervös... men det gick bra   

vi umgicks i flera dagar, pratade, skrattade o mådde gott. 

sen var det dags att åka hem... hur skulle vi stå ut att vara ifrån varandra när vi bara ville vara nära o komma varandra närmare hela tiden. vi pratade i telefon så fort vi kunde, vi skickade röstmeddelanden varje morgon, vi skickade massa sms... vi stod inte ut... 

vi bestämde oss för att mötas i karlstad, en natt på hotell...

det var 2 dagar som var fulla av skratt, galenskap o massa kärlek. han får mig att skratta så jag får ont i magen, han får mig att våga mer, han får mig att känna mig så trygg o säker. han får mig att känna mig som en riktig kvinna. 

när vi fick upp kontakten igen förra året så hade jag bott i borlänge i närmare 3 år, det senaste året så var min hemlängtan enorm, varje gång jag var hemma o skulle tillbaka till borlänge så grät jag, jag ville stanna kvar. det sista året levde jag bara för mitt jobb, ett fantastiskt jobb som jag saknar, men man kan inte leva för sitt jobb. ja, jag hade vänner, mina kollegor, men man jobbar om varandra. jag var så ensam.. jag ville bara hem.. hade planerat att flytta hem till sommaren. men jag stod inte ut. det som gjorde att jag bestämde mig så fort var ett tillfälle då jag satt hemma hos pappa med mina syskon... tror det var lelle som sa... "alla som vill att sara flyttar hem igen, räck upp en hand..." det var det som gjorde att jag bestämde mig för att göra det snabbt, att göra det mellan terminerna för aurora. men vart skulle vi bo? jobb? jag frågade pappa om vi fick bo där tills vi hittade en lägenhet, det var okej. jag sökte lite jobb.. 

allt skulle lösa sig, det gör det alltid... jag sa upp mig o det var bara att hoppas på det bästa. mitt i mina planer fick Kevin en lägenhet i färgelanda, han skulle flytta från gettot. bra, då skulle vi bo nära varandra, bara 3 km, underbart   

jag åkte ner innan jul för att hjälpa kevin att flytta o för att fira jul med min familj o honom. den 21 december kom jag hem till honom, jag fick blommor, rosa liljor, mina favoriter.    jag kunde inte hålla mig längre, jag var bara tvungen att säga de 3 orden, Jag älskar dig

han älskar mig också, lycka, vi blev tillsammans där o då   

  pappa som har problem med alkoholen började dricka igen, jag ville inte bo där med aurora.. lite smått panik, vad gör vi nu, vad ska jag ta mig till... jag hade fått ett jobb o nu hade vi ingenstans att bo... vi flyttar ihop med kevin... vad har vi att förlora? vi har känt varandra i 9 år, vi är inte okända för varandra, vi är vuxna människor som vet vad vi vill med livet o med varandra. vad ska vi vänta på? att bli ännu äldre innan vi gör det vi vill..

efter jul så åkte vi upp till borlänge tillsammans för att packa lite mer, jag skulle jobba mina sista dagar (nätter). mitt sista arbetspass hos emma var natten till nyårsafton. på morgonen när jag slutat så åkte vi direkt hem till färgelanda för att fira nyår.

sista helgen i januari så åkte vi upp igen för att tömma min lägenhet, på 24 timmar så ordnade vi allt.

allt känns så overkligt.. men jag är sååå lycklig. 

jag är där jag hör hemma, i färgelanda, med en man som får hela min kropp, mitt sinne o min själ att glöda. jag mår bättre än vad jag gjort på flera år. jag känner mig trygg i mig själv o jag känner sån enorm kärlek för livet.

alla bitar har äntligen fallit på plats.

9 års väntan o längtan är över, det är vår tid nu, äntligen.

kevin - jag älskar dig mer än vad ord kan beskriva

idag är det alla hjärtans dag, vår första alla hjärtans dag tillsammans. det knackade på dörren för en stund sen, kevin har skickat ett blommogram till mig med de vackraste blommor som jag någonsin fått.

jag är så lyckligt lottad som har en sån underbar man i mitt liv. jag får så mkt kärlek.

du är kärlek kevin

vackert är allt som ses med kärlekens ögon

okej... kanske dags att uppdatera nu då...

för en månad sen så flyttade vi ner till färgelanda, i helgen var vi uppe i borlänge o tömde lägenheten på det sista...

på 24 timmar åkte vi från uddevalla till borlänge tillbaka till uddevalla igen. vi åkte efter att jag slutat jobbet klockan 16.00 o var framme runt 22.00 i lägenheten i borlänge efter att vi köpt med oss koffein och choklad för att överleva att städa o packa släpkärran under natten. vi höll på fram till ca 3.00 på morgonen o klockan ringde kl 6.00 då var det bara att sätta fart igen o packa ner det sista sen körde jag iväg för att träffa bella en stund. Vi åkte till coop o köpte frukost, jag sa att hon fick välja precis vad hon ville, så vi kalasade på bananer, choklad, kakor och festis, MUMS   sen var det att köra tillbaka till lägenheten och sätta fart hemåt igen, då var klockan 9,00. klockan 16.00 var vi i Uddevalla med en tom släpkärra igen,vi klarade det!!!!   

det känns sorgligt och vemodigt att lämna borlänge på riktigt... jag har så goda vänner där uppe, men snart kommer jag upp en natt och då ses vi. det värsta är såklart att lämna bella... det gör väldigt ont i mig att inte ha henne nära, sen när det är som det är mellan mig o hennes mamma... hon vill hindra mig... pga skäl som är löjliga o dumma o idiotiska... nu är iaf skilsmässan igenom, äntligen!!!

jag är lyckligare nu än vad jag varit på många många år!! jag är hemma igen, där jag hör hemma. jag har min familj nära. jag befinner mig i områden som jag känner till och kan... jag ser kända ansikten när jag är ute o går eller när jag är på affären, folk känner igen mig. i borlänge var jag bara en okänd person som försvann i mängden. jag är tillsammans med en person som funnits i mitt liv i 9 år... nu var det rätt tid för oss, men det är en annan historia som jag kan berätta mer om en annan gång 

Du är jordens alla änglar, du är himlens alla stjärnor

sitter på jobbet efter julhelgen o ska jobba de tre sista nätterna..

har massor att berätta...

var ju hemma över jul hos familjen o firade.

underbart att träffa alla mina syskon o fira med dom. 

mamma, mormor, aurora, jag o kevin o resten av syskonen. sååå mysigt.. massor med god mat, julklappar o massa mys. skrattade högt av glädje o grät av lycka. helt klart den bästa julen på flera år. jag fick underbara julklappar till mig själv, bland annat ett så vackert halsband    och en underbar tavla   o aurora fick så mkt fint o hon var jättenöjd, hon grät när hon öppnade den där boken med de där tvillingarna   

det var den första julen av många...   

jag har även hunnit med en anställningsintervju som personlig assistent.... dagen efter hörde de av sig o jobbet är mitt   wiiiieeeeee helt galet ju   

utöver det.... så har det blivit lite flytt o flyttstäd från uddevalla till färgelanda, men det gick snabbt o effektivt tack vare bra samarbete.. o nu.... ja nu är man i borlänge igen fram till nyår, sen ska man hem... det känns faktiskt skönt att säga att man ska hem... hem till världens bästa familj, hem till de man älskar allra mest.

jag är så lycklig just nu att det känns helt overkligt allt. är det min tur nu att bli riktigt lycklig på riktigt. 

sann kärlek kan inte döljas

antar att det kanske är dags att berätta lite vad som händer i mitt liv...

jag har tagit ett beslut...

ett av de svåraste jag tagit men samtidigt ett av de lättaste..

jag har sagt upp mig från det bästa jobbet som jag hittils har haft.  

ett sånt där jobb som man blir glad av att gå till. ett jobb som inte på något sätt känns "åhhh jag ska jobba idag, suck, jag vill inte, jag orkar inte, vad tråkigt, bläää" 

jag har haft turen att få vara assistent till världens finaste lilla tjej som kan få varje grå dag att bli full av solsken. en liten tjej som varje gång man sitter o myser tillsammans kan luta sig mot en o man bara känner kärlek o mys.

att säga upp sig har varit det svåraste i detta...

jag har sagt upp mig för jag kommer hem igen...

jag saknar min familj så fruktansvärt mycket o för varje gång man har varit där o sagt hejdå så har det blivit allt tyngre... jag har gråtit i bilen på vägen hem o undrat för mig själv vad jag håller på med som är 40 mil bort från min underbara stora familj. 

jag trodde inte att jag skulle ta detta beslutet, men saknaden blev för stor...

aurora saknar alla där hemma, sin mormor o morfar o moster o morbröder o gammelmormor o alla. 

jag kommer att åka upp till borlänge ofta för jag har bella kvar här, aurora har sin pappa o syskon o jag har fått så underbart goda vänner som jag kommer komma för att träffa. 

jag flyttar lite på vinst o förlust, det är inte helt spikat med jobb... så ngn som vet ngt... säg till... jag har inte heller någonstans att bo så vi kommer att bo hos pappa en liten period tills vi får en egen lägenhet. jag gör såhär för jag vill inte dra upp aurora mitt i en termin i skolan, då är det bättre mitt emellan. 

att få komma hem igen, till ödeborg, till uddevalla, till mitt hem, till min familj, det är helt klart det lättaste. 

såå ngn som har lite kartonger o gamla tidningar liggandes... hojta till

-and so the adventure begins