jag är väl medveten om att jag är väldigt dålig på att blogga... men.. jag ska försöka bättra mig...

det är så mkt runt omkring mig nu bara...

iaf...

i helgen tog jag en tur upp till borlänge, jag åkte direkt för att hämta upp min lilla bella    jag saknar henne enormt mycket hela tiden o jag önskar så att det fanns något jag kunde göra för att kunna ha henne hos mig mer, men det finns saker som gör att just nu går det inte, så det får bli små små steg nu...

vi tog en tur till kupolen o dollarstore, jag köpte lite grejer till henne som hon fick. sen frågade jag vad hon ville göra, vad som helst... då vill hon åka till stadium outlet haha rolig unge    sen visade det sig att hon vill åka dit o till andra klädaffärer för att titta på kläder som hon kan ha hemma hos mig... 

till sommaren ska hon komma till oss i en vecka, det ska bli så skönt   då lär det bli liseberg   

vi tog en tur för att träffa fina emma, där bjöds det på mumsig alldeles nybakad morotskaka   kramades lite med henne o fick träffa några av mina gamla goa kollegor. jag saknar er väldigt mkt ska ni veta tjejer        men jag ångrar inte att jag flyttade hem igen, det var det bästa beslutet för mig o även för aurora. det slog mig när jag åkte runt där i borlänge att "vad har jag här?" det är inga som drar i mig att jag ska komma hit eller dit, att jag måste göra det ena med det tredje som det har varit när jag bodde där o åkte hem.... varje gång jag åkte hit var det så många som man skulle hinna med att träffa o ge av sig själv o sin tid. att hålla på att flänga så tömmer en på kraft... det blir väl så när man har en stor familj antar jag?! nu har jag alla nära o det är så skönt att inte känna att man måste hinna med alla på två dagar. jag håller fortfarande på att landa i detta... att jag faktiskt har flyttat... det har gått i ett sen flytten. när jag har lediga stunder så orkar jag oftast inte mer än att bara vara, jag måste precis som alla andra ladda batterierna. känner att jag svävade bort lite nu när jag höll på att skriva om annat haha iaf... Emma o alla ni andra där uppe, ni har en plats i mitt hjärta där ni alltid kommer finnas. ni var min trygghet o mitt lugn en period i mitt liv då jag hade det jobbigt, det vill jag tacka er för, att ni fanns där för mig   

jag o bella sov över hos jonna o max, vi åt god mat o hade mellomys. det är så skönt att ha en vän som jonna, en person man känner att man inte måste göra sig till för... det är okej att halvsova i soffan i pyjamas, man behöver inte storstäda, det är okej att bara vara. tack jonna för att du är min vän   

när jag skulle åka hem igen så kände jag bara lycka för att komma hem.... jag kände mig nöjd o glad... när jag bodde i borlänge o hade varit här så grät jag alltid i bilen... nu kände jag i stort sett bara lycka o solen sken i mitt hjärta    det som självklart gör ont är att lämna bella, det är som om jag har en kniv i mitt hjärta hela tiden som vrids om varje gång jag lämnar henne. det är svårt att förklara...

jag plockade upp aurora på vägen o har fått sällskap hem av hennes storasyster emilia som ska vara hos oss i en vecka. det är sååå mysigt o vi ska försöka hitta på lite roligheter med tjejerna fast att vi jobbar både jag o kevin. de är två härliga tonåringar o det är så skönt att se de tillsammans, se hur mkt de älskar o respekterar varandra. det gör mig så glad   

idag är jag ledig o det är dags att ta uti med lite saker som står på agendan. förbereda middag för idag o för imorgon också hade jag tänkt. dammsuga o tvätta lite golv kanske, nu har jag suttit länge nog..

3 varv runt solen 

det är alla hjärtans dag så jag tänkte dela med mig av en liten kärlekshistoria..

för 9 år sen fick jag kontakt med en person som redan då fick mig väldigt disträ... en person som får mig att tappa andan. vi träffades hemma hos mig, tror vi fikade.. men på den tiden var jag väldigt blyg... jag vågade inte ta steget, det var inte rätt tid för oss då. 

vi träffades för 7 år sen igen, då kysstes vi för första gången, en kyss vid ett biljardbord, en kyss som får en att tappa andan. det var fortfarande inte rätt tid för oss...

för 5 år sen träffades vi åter igen... vi fikade tillsammans, vi festade tillsammans... men det var inte rätt tid...

i 9 år har vi funnits i varandras bakgrund, i 9 år har vi följt varandra på sociala medier, i 9 år har vi haft viss kontakt, ett meddelande här och ett meddelande där. i 9 år har vi tänkt på varandra då och då, längtat och väntat på rätt tillfälle...

förra året... fick vi upp kontakten igen..

jag skulle ha en liten fest o bjöd upp honom...

han ville komma, men tvekade lite.. men han kom upp...

jag hade inga förväntningar om något mer än att återuppta vår vänskap, men när han körde in på parkeringen o steg ur bilen o var sådär het som bara han kan vara... jag smälte... där och då visste jag att jag ville komma honom närmare. sättet han tittade på mig fick mig o får mig helt disträ.

han kom upp till mig på en torsdag o stannade till söndag. jag har aldrig skrattat så mkt tillsammans med någon, jag har aldrig känt mig så trygg tillsammans med någon. en av sakerna som gjorde att jag föll för honom... på lördagen, när festen var, (skulle fira att jag skulle fylla år.. )så fick jag frukost på sängen, jag fick paket, jag blev behandlad som en drottning hela den dagen. han hade verkligen inget skäl alls att göra något sånt för mig, men han gjorde det... på kvällen kysste han mig o jag var förälskad...

det var så jobbigt när han skulle hem igen så jag åkte ganska snart ner till uddevalla, det var meningen att mamma skulle komma upp o hälsa på men hon fick ingen kattvakt så jag åkte mer än gärna ner, då skulle jag få chans att träffa honom igen.. jag köpte en ny klänning, åkte förbi min syster som hjälpte mig med smink o hår. jag skulle möta upp honom på jobbet, sen skulle vi gå på dejt, jag var sååå nervös... men det gick bra   

vi umgicks i flera dagar, pratade, skrattade o mådde gott. 

sen var det dags att åka hem... hur skulle vi stå ut att vara ifrån varandra när vi bara ville vara nära o komma varandra närmare hela tiden. vi pratade i telefon så fort vi kunde, vi skickade röstmeddelanden varje morgon, vi skickade massa sms... vi stod inte ut... 

vi bestämde oss för att mötas i karlstad, en natt på hotell...

det var 2 dagar som var fulla av skratt, galenskap o massa kärlek. han får mig att skratta så jag får ont i magen, han får mig att våga mer, han får mig att känna mig så trygg o säker. han får mig att känna mig som en riktig kvinna. 

när vi fick upp kontakten igen förra året så hade jag bott i borlänge i närmare 3 år, det senaste året så var min hemlängtan enorm, varje gång jag var hemma o skulle tillbaka till borlänge så grät jag, jag ville stanna kvar. det sista året levde jag bara för mitt jobb, ett fantastiskt jobb som jag saknar, men man kan inte leva för sitt jobb. ja, jag hade vänner, mina kollegor, men man jobbar om varandra. jag var så ensam.. jag ville bara hem.. hade planerat att flytta hem till sommaren. men jag stod inte ut. det som gjorde att jag bestämde mig så fort var ett tillfälle då jag satt hemma hos pappa med mina syskon... tror det var lelle som sa... "alla som vill att sara flyttar hem igen, räck upp en hand..." det var det som gjorde att jag bestämde mig för att göra det snabbt, att göra det mellan terminerna för aurora. men vart skulle vi bo? jobb? jag frågade pappa om vi fick bo där tills vi hittade en lägenhet, det var okej. jag sökte lite jobb.. 

allt skulle lösa sig, det gör det alltid... jag sa upp mig o det var bara att hoppas på det bästa. mitt i mina planer fick Kevin en lägenhet i färgelanda, han skulle flytta från gettot. bra, då skulle vi bo nära varandra, bara 3 km, underbart   

jag åkte ner innan jul för att hjälpa kevin att flytta o för att fira jul med min familj o honom. den 21 december kom jag hem till honom, jag fick blommor, rosa liljor, mina favoriter.    jag kunde inte hålla mig längre, jag var bara tvungen att säga de 3 orden, Jag älskar dig

han älskar mig också, lycka, vi blev tillsammans där o då   

  pappa som har problem med alkoholen började dricka igen, jag ville inte bo där med aurora.. lite smått panik, vad gör vi nu, vad ska jag ta mig till... jag hade fått ett jobb o nu hade vi ingenstans att bo... vi flyttar ihop med kevin... vad har vi att förlora? vi har känt varandra i 9 år, vi är inte okända för varandra, vi är vuxna människor som vet vad vi vill med livet o med varandra. vad ska vi vänta på? att bli ännu äldre innan vi gör det vi vill..

efter jul så åkte vi upp till borlänge tillsammans för att packa lite mer, jag skulle jobba mina sista dagar (nätter). mitt sista arbetspass hos emma var natten till nyårsafton. på morgonen när jag slutat så åkte vi direkt hem till färgelanda för att fira nyår.

sista helgen i januari så åkte vi upp igen för att tömma min lägenhet, på 24 timmar så ordnade vi allt.

allt känns så overkligt.. men jag är sååå lycklig. 

jag är där jag hör hemma, i färgelanda, med en man som får hela min kropp, mitt sinne o min själ att glöda. jag mår bättre än vad jag gjort på flera år. jag känner mig trygg i mig själv o jag känner sån enorm kärlek för livet.

alla bitar har äntligen fallit på plats.

9 års väntan o längtan är över, det är vår tid nu, äntligen.

kevin - jag älskar dig mer än vad ord kan beskriva

idag är det alla hjärtans dag, vår första alla hjärtans dag tillsammans. det knackade på dörren för en stund sen, kevin har skickat ett blommogram till mig med de vackraste blommor som jag någonsin fått.

jag är så lyckligt lottad som har en sån underbar man i mitt liv. jag får så mkt kärlek.

du är kärlek kevin

vackert är allt som ses med kärlekens ögon