i förrgår var det 7 år sen morfar dog... jag hann inte förbi hans grav tyvärr, men han fanns i mina tankar hela dagen. måste åka dit snart o prata lite med honom. förra året så åkte jag o bella till en minneslund i borlänge o pratade lite.. morfar var speciell o jag saknar honom alltid lite extra mkt den dagen.. jag finner en sorts trygghet att sitta vid hans sten o prata lite.. 

idag har det varit en halvkass dag, kan vara så ibland.. ledsen över att inte tagit mig tid att hälsa på morfar, saknar bella, tankar som snurrar i huvudet om jobb o syster, skulle behöva en kram extra mkt idag. får inte ut det som jag egentligen vill skriva, hittar inte orden..

ber om ursäkt om ett ganska menlöst inlägg..

ta hand om er

Ingela... det var längesen jag hörde ifrån dig, saknar dig massor   

i fredags så kom jonna med barnen hit, det var så underbart att se dom o umgås med dom. 

vi startade med att äta tacos o sen ville barnen bada, så sagt o gjort, vi åkte till ellenö för en badtur. 

det var inte världens varmaste dag, men barnen var iaf nöjda, det är huvudsaken.

i lördags så startade vi tidigt med pannkaksfrukost sen en tur till havet. varken jonna eller max har direkt sett havet, mer än vid kolmården.. men det räknas väl inte hihi

max tyckte det såg ut som om vi var i ett annat land, det kändes kul.

vi åkte iaf ut till lindesnäs o kikade lite, barnen klättrade i bergen o kollade på snäckor. det var inte jättebadvänligt där så vi åkte vidare till skeppsviken där vi satte oss i sanden med fika o njöt i solen. blev inte så mkt bad för barnen för det var väldigt mkt brännmaneter där     vi passade även på att ta en liten tur på strandpromenaden, vilket jag tycker är ett måste när man är i uddevalla.

igår så var vi på Liseberg hela dagen. 

o vet ni vad... kors i taket... jag åkte atmosfear.... på riktigt... jag dog lite... medan kevin o aurora åkte helix så tänkte jag att nä... jag ska minsann åka den.. kevin får mig att våga lite mer... så.. sagt o gjort.. vi gick till kön, den var inte lång... det gick fort, vi behövde inte vänta så länge... pulsen var helt okej... fram tills att det var dags att hoppa på plats... kevin höll mig i handen hela tiden... färden upp var långsam, det tog lång tid.. tyckte jag.... jag tittade lite... blundade mest... men vågade titta lite lite... känslan av att sitta så enormt högt upp, inte ha någon kontroll... ingen fast mark under mina fötter... den känslan... är så hemsk...

PANG!!!! vi åkte ner!

jag skrek.... o skrek..... o skrek....

HERREGUD!!!!

Tack gode gud att Kevin höll mig i handen hela tiden, när vi väl hade landat då brast det o jag började storböla, panik o dödskänsla... Kevin kramade mig i tröstade mig.. till o med en i personalen kom o kollade läget med mig o sa att jag hade klarat det.. haha herregud.. ja... nu är det gjort o jag kommer inte göra om det.

Men jag är otroligt stolt över mig själv faktiskt!!!

Tack Jonna o Max för att ni ville komma hit o hälsa på!

Vi ses snart igen, älskar dig