Alla inlägg under september 2020

Av sara - 29 september 2020 16:34

ja... vilket år det har varit i år... det har varit upp och ner och snett och rakt. 

jag ör extremt dålig på att uppdatera denna bloggen men ibland kommer andan på mig att sätta mig ner o skriva.. 

kollade precis igenom lite kort från detta året och det känns bara, men wow... har allt detta hänt.. bara i år... händelserikt på gott och ont. och varför inte dela med mig om lite tankar om allt som varit och kanske även det som komma skall . :) 


kärleken kom ju ganska snabbt och slog ner som en bomb ... jag hade ingen aning om att den där blyga söta tjejen som skrev en låt till mig och sjöng in den för mig, att hon och jag skulle bli vi.

vi fick ju kontakt för ganska många år sen, men vi har aldrig träffats, varför kan nog kanske ingen av oss svara på.. avståndet? nej... båda har åkt långt för att träffa nya människor... vi har iaf periodvis haft väldigt god kontakt genom åren, vi har stöttat varandra genom sorg och kärleksbekymmer, bara pratat. vi skypeade mkt... jag plockade tom med mig datorn ut på balkongen när jag skulle röka (japp, jag rökte på den tiden). en gång så tvättade jag fönstren medan hon satt o tittade på o höll mig sällskap via skype. 

hon berättade för mig att hon träffat en tjej och skulle flytta till orust, de brukade fika på espresso house i uddevalla. jag hoppades varje gång jag var i närheten av fiket där att jag skulle få syn på henne och prata med henne, eller ja, jag hade nog skickat ett meddelande tror jag , haha.. men aldrig såg jag henne...  sen visade det sig att de skulle flytta in till uddevalla... men shit.... då måste vi ju verkligen träffas... tillslut så bjöd jag in mig själv på kaffe hos henne och hennes tjej... tjejen satt mest vid datorn och sa inte så mkt, medan jag o sara pratade på som bara den. hade gärnat stannat längre men klockan började bli mkt och båda skulle upp till jobb tidigt. 

sen fortsatte vi att träffas, enbart som kompisar ska tilläggas! vi drack kaffe, i mängder.... vi pratade och skrattade. Sara hjälpte mig och höll mig sällskap och var vid min sida ifall K skulle komma o bråka. vänskapen utvecklades till någonting större, ngt större som kanske redan funnits där ett tag, Sara gjorde slut med sin tjej... Sen kom hon hem till mig och åkte egentligen aldrig härifrån...

Sara förstår mig... hon har funnits där hela tiden i bakgrunden som en stöttepelare, hon älskar mig precis som jag är och jag älskar henne precis som hon är. VI skrattar och busar hela tiden. vi gosar och kramas nästan löjligt mkt, hur länge kan man vara nykär liksom   

 

vi har hittat på mkt detta året.. vi har åkt på dagsturer och på lite längre turer. åkt runt på kusten lite varstans, åkt upp till fjällen där vi också inbillade oss att vi skulle bli rejäla fjällvandrare , men nej... nej nej och åter nej... det var INTE våran grej. lite skrattretande nu i efterhand, vad trodde vi egentligen   

nä... camping på en campingplats är mer vår grej, haha!

 

vi har även utforskat lite städer, senast nu så var vi i karlstad, sen har vi även varit på hotell i göteborg. det som är bra med oss är att vi är såpass lika i vad vi vill göra.. vi är inga partymänniskor utan vi går ut o äter, kanske tar en drink, men det är inget måste. vi promenerar och utforskar staden, tittar på lite konst och kultur. sen är det okej att slappa i hotellsängen med en påse godis.

   

Aurora slutade 9an i år och har börjat gymnasiet i Dingle, naturvård. Det är en bit bort vilket betyder att hon är inackorderad där. hon kommer bara hem på helger. det känns väldigt konstigt.... inte för att hon gör så mkt väsen av sig när hon är hemma mer än att man undrar var alla glas och tallrikar är.. (ni med tonåringar förstår...) det är iaf en nyttig lärdom innan hon kommer att flytta hemifrån på riktigt. 

   

min lilla bella bor på gotland... så långt bort... men mår hon bra så mår jag bra. hon var här i sommar och kommer förhoppningsvis till jul... pga corona så kunde hon inte komma i påsk som det var tänkt från början. *fucking corona* som vi säger.... jag saknar henne hela tiden och just nu är saknaden väldigt stor. den går i vågor liksom, det är ju en vanesak... så ja... jag kanske skämmer bort henne väldigt mkt när hon är här... men det får jag...   

   

vi skaffade oss en valp... en liten iceblast, wolfdog/tamaskan. världens finaste lilla tjej. jag sa... INGA hundar i sängen... vart var hon varje natt... japp... i sängen... wolfdog är en väldigt ansträngande ras.. vi fick åka ut till mamma i stort sett daligen för att hon skulle få springa av sig ordentligt på åkern där. hon blev inte av med sin energi i vår lägenhet hur mkt vi än aktiverade henne och tog promenader med henne. både jag och sara har erfarenheter av raser med husky i sig, men ice var ännu mer på eller vad man ska säga. hon kunde liksom aldrig slappna av heller, hon var tvungen att ha koll på alla i sin flock och blev oroliga om inte alla var med henne... det funkar inte riktigt att ha det så... 

vi tog det svåra beslutet att lämna bort henne.... till en ensam person i ett hus på landet... tillslut så hittade vi honom, mannen som skulle bli ices pappa... för snart 2 veckor sen så åkte vi iväg med henne ungefär 1,5 timme härifrån. direkt vi kom dit så struntade ice i oss, hon blev kär i jens. vi var där ett par timmar o det kändes jättebra för oss och för honom. vi lämnade henne där... när vi stängde ytterdörren så brast det, vi grät och grät och grät.. har vi gjort rätt? vi saknar ice nåt så fruktansvärt... men vi har fått uppdateringar från jens... ice är lugn, hon mår bra, hon sover tryggt i soffan, hon springer löst och lyssnar på honom, det känns bra. vi tog rätt beslut. 

jag tycker att detta är jättejobbigt och jag orkar faktiskt inte prata om det just nu, det är så nytt och jag saknar ice enormt mkt, men vi var inte rätt familj för henne. så vi kan lämna det där.   

   

det har hänt en del saker med pappa också.... de flesta vet att han är alkoholist och nyligen fick han ett återfall igen.. jag har kommit till den punkten att jag inte orkar mer. jag orkar inte hjälpa honom, jag orkar inte fixa allt, jag är helt slut. jag saknar min pappa, sååå mkt. men för min skull så kan jag inte ha kontakt med honom för tillfället, utan det är ngt som jag får lämna till mina bröder. vi ska flytta... inte så långt... men ändå så att jag får lite mer distans från honom, jag kommer inte bo granne med honom längre om man säger så. jag kommer inte behöva oroa mig varje gång jag ser akutbilen om det är till honom de är på väg.. vilket jag gör nu.. ska de till honom? har han ramlat igen? har han fått ett ep anfall igen? han kommer inte iväg till affären själv, men ändå är det ngn som köper sprit till honom.... vem? varför? han kan faktiskt dö!!!!

jag behöver cissi nu och jag vet att hon är med mig... hon har kommit till mig, som en fjäril... jag trodde att hon var borta men när vi var inne i domkyrkan i karlstad så var där en fjäril... en likadan som varit inne hos oss flera gånger... jag tror det var cissi     

 

detta året är inte slut än, det har varit ett känslosamt år, men allra mest har det varit kärlek och det känns som om allt kommer att lösa sig till det bästa. jag har en underbar flickvän vid min sida som får mig att känna mig så älskad och hon ger mig ro i kroppen. hon ger de bästa råden och pushar mig framåt. jag älskar mina tjejer såååå mkt! Jag älskar min familj och jag älskar min nya familj som jag fått av Sara.

#sarahjärtasara #suicidezero #kärlek


  Sara   Aurora   Isabella   



Det här är jag....

Något du undrar?

12 besvarade frågor

Omröstning

tror du på kärlek vid första ögonkastet?
 ja
 nej
 jag vet inte
 jag har aldrig varit kär

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2020 >>>

Tidigare år

Söker du efter något speciellt?

Mina senaste inlägg

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards