sen flytten hit till färgelanda så har livet gått i 110...

jag hinner inte med...

det är så mkt i mitt huvud nu att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

när jag lämnade borlänge så hade jag ett fast arbete som jag trivdes fantastiskt med, jag arbetade som personlig assistent till en flicka som kunde få den mest trista dag, den mest ledsna dag... att skina upp. jag hade ett gäng kollegor runt mig som jag trivdes oerhört bra tillsammans med. 

min minsta dotter är kvar i borlänge... det gör mig så ont att sakna henne så som jag gör, varje dag... jag har kort på henne som jag tittar på... jag har små filmklipp som jag tittar på. jag pratar med henne o har videosamtal med henne.. men jag har henne inte i mina armar... igår var vi på gekås... köpte lite grejer till aurora som hon ska få i sitt påskägg... men bella då... självklart vill jag ge henne ett påskägg också o massa annat. jag såg så mkt saker som skulle passa i det där jäkla ägget o det är så jobbigt... det är så fruktansvärt jobbigt att inte få vara nära henne på morgonen på påskafton... se hur hon med spänning letar efter ägget... se hur hennes ögon lyser upp.. 

jag avskyr att jag har så långt till henne, jag avskyr att jag inte kan träffa henne varje dag. jag vet att jag gjorde rätt som flyttade, men saknaden är så enorm... mitt hjärta går sönder av saknad varje gång jag hör hennes röst..

jag fick arbete med en gång som jag flyttade hem igen... jag har jobbat heltid o mer ända sen dess... jag har inte haft tid att pausa o tänka o känna...

när jag har lediga stunder så ska man hinna med att boa in sig i nya lägenheten, komma iordning, mina saker, dina saker, våra saker... hinna med allt som det innebär att bli sambo.

min stora dotter mår inte så bra just nu... hon har mkt runt omkring sig med saker som har hänt/händer med hennes andra sida av familjen, vad det gäller är inget som jag kommer gå in på här.. jag vill bara att hon ska må bra.. jag gör så gott jag kan med de resurser som jag har... men det är mkt som man går o har i bakhuvudet hela tiden...

för tillfället så har jag ingen direkt kontakt med min syster... jag saknar henne så det gör ont i hela kroppen.. hon råkade ut för en sak... pga allt som jag redan har runt mig, så orkade jag inte finnas där för henne... jag hoppas att hon någon gång kommer att förstå detta... jag saknar att vi inte pratar med varandra varje dag... jag behöver henne...

allt detta kombinerat.... gör att jag kanske inte har det bästa humöret just nu... jag vet inte... jag försöker rannsaka mig själv hela tiden...  jag säger konstiga saker, jag glömmer saker, jag tänker väl inte efter, jag försöker så gott jag kan, måste försöka mer... måste pressa mig själv, jag är inte perfekt, kommer aldrig vara... jag är rörig o jag är envis. jag är väl medveten om mina brister, jag vet hur jag är som person...

ibland undrar jag....