idag har vi varit i göteborg, på sahlgrenska närmare bestämt.

vi har träffat en kirurg för en bedömning angående kevins mastektomi.

så om 8 månader ungefär kommer det att bli en operation   

kanske ska fortsätta med att berätta lite..

kevin, som de flesta har förstått vid det här laget, är alltså min pojkvän.

han är transsexuell, vilket betyder att han är född som en flicka., när jag lärde känna honom så hette han sanna..

förra sommaren så påbörjade han sitt livs största resa, han vågade ta steget för att bli den person som han alltid varit på insidan, en man.

tidigare i år fick han sin diagnos som man måste ha för att påbörja testosteron och för att kunna operera sig. så nu idag var vi alltså och träffade läkaren och han fick plats i kön för att göra en dubbel mestektomi, att ta bort brösten för er som inte vet. 

för min del har det aldrig varit några konstigheter eller så med personer som är transsexuella, ibland blir det lite tokigt i tillverkningen bara och tur är väl det att det går att korrigera. jag har flera personer i min närhet som är i samma situation och jag blir bara så hänförd över hur modiga de är. att våga stå upp för den man är, inför alla, inför familj, vänner, kollegor osv. all eloge till er. jag tycker ni är fantastiska. 

jag trodde väl kanske inte heller att jag skulle bli tillsammans med en man... jag har ju i runt 10 år sett mig som lesbisk... jag hade män innan, såg mig som bi.. men nä... aldrig mer trodde jag... så ja... jag är inte gay, dags att komma ut från garderoben igen, japp, jag är la bisexuell då... haha 

men iaf.... flata eller ej, jag är lyckligare än vad jag någonsin varit i hela mitt liv och kevin är den man som jag längtat efter och han är mer man än någon annan jag haft i hela mitt liv. ingen annan har fått mig att känna mig så kvinnlig, o det har jag längtat efter. ingen annan har fått mig att känna mig så trygg och så omhändertagen. han kompletterar mig, han är den pusselbit som jag har saknat hela mitt liv. han är mitt livs kärlek   

3 varv runt solen