sen flytten hit till färgelanda så har livet gått i 110...

jag hinner inte med...

det är så mkt i mitt huvud nu att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

när jag lämnade borlänge så hade jag ett fast arbete som jag trivdes fantastiskt med, jag arbetade som personlig assistent till en flicka som kunde få den mest trista dag, den mest ledsna dag... att skina upp. jag hade ett gäng kollegor runt mig som jag trivdes oerhört bra tillsammans med. 

min minsta dotter är kvar i borlänge... det gör mig så ont att sakna henne så som jag gör, varje dag... jag har kort på henne som jag tittar på... jag har små filmklipp som jag tittar på. jag pratar med henne o har videosamtal med henne.. men jag har henne inte i mina armar... igår var vi på gekås... köpte lite grejer till aurora som hon ska få i sitt påskägg... men bella då... självklart vill jag ge henne ett påskägg också o massa annat. jag såg så mkt saker som skulle passa i det där jäkla ägget o det är så jobbigt... det är så fruktansvärt jobbigt att inte få vara nära henne på morgonen på påskafton... se hur hon med spänning letar efter ägget... se hur hennes ögon lyser upp.. 

jag avskyr att jag har så långt till henne, jag avskyr att jag inte kan träffa henne varje dag. jag vet att jag gjorde rätt som flyttade, men saknaden är så enorm... mitt hjärta går sönder av saknad varje gång jag hör hennes röst..

jag fick arbete med en gång som jag flyttade hem igen... jag har jobbat heltid o mer ända sen dess... jag har inte haft tid att pausa o tänka o känna...

när jag har lediga stunder så ska man hinna med att boa in sig i nya lägenheten, komma iordning, mina saker, dina saker, våra saker... hinna med allt som det innebär att bli sambo.

min stora dotter mår inte så bra just nu... hon har mkt runt omkring sig med saker som har hänt/händer med hennes andra sida av familjen, vad det gäller är inget som jag kommer gå in på här.. jag vill bara att hon ska må bra.. jag gör så gott jag kan med de resurser som jag har... men det är mkt som man går o har i bakhuvudet hela tiden...

för tillfället så har jag ingen direkt kontakt med min syster... jag saknar henne så det gör ont i hela kroppen.. hon råkade ut för en sak... pga allt som jag redan har runt mig, så orkade jag inte finnas där för henne... jag hoppas att hon någon gång kommer att förstå detta... jag saknar att vi inte pratar med varandra varje dag... jag behöver henne...

allt detta kombinerat.... gör att jag kanske inte har det bästa humöret just nu... jag vet inte... jag försöker rannsaka mig själv hela tiden...  jag säger konstiga saker, jag glömmer saker, jag tänker väl inte efter, jag försöker så gott jag kan, måste försöka mer... måste pressa mig själv, jag är inte perfekt, kommer aldrig vara... jag är rörig o jag är envis. jag är väl medveten om mina brister, jag vet hur jag är som person...

ibland undrar jag....

idag har vi varit i göteborg, på sahlgrenska närmare bestämt.

vi har träffat en kirurg för en bedömning angående kevins mastektomi.

så om 8 månader ungefär kommer det att bli en operation   

kanske ska fortsätta med att berätta lite..

kevin, som de flesta har förstått vid det här laget, är alltså min pojkvän.

han är transsexuell, vilket betyder att han är född som en flicka., när jag lärde känna honom så hette han sanna..

förra sommaren så påbörjade han sitt livs största resa, han vågade ta steget för att bli den person som han alltid varit på insidan, en man.

tidigare i år fick han sin diagnos som man måste ha för att påbörja testosteron och för att kunna operera sig. så nu idag var vi alltså och träffade läkaren och han fick plats i kön för att göra en dubbel mestektomi, att ta bort brösten för er som inte vet. 

för min del har det aldrig varit några konstigheter eller så med personer som är transsexuella, ibland blir det lite tokigt i tillverkningen bara och tur är väl det att det går att korrigera. jag har flera personer i min närhet som är i samma situation och jag blir bara så hänförd över hur modiga de är. att våga stå upp för den man är, inför alla, inför familj, vänner, kollegor osv. all eloge till er. jag tycker ni är fantastiska. 

jag trodde väl kanske inte heller att jag skulle bli tillsammans med en man... jag har ju i runt 10 år sett mig som lesbisk... jag hade män innan, såg mig som bi.. men nä... aldrig mer trodde jag... så ja... jag är inte gay, dags att komma ut från garderoben igen, japp, jag är la bisexuell då... haha 

men iaf.... flata eller ej, jag är lyckligare än vad jag någonsin varit i hela mitt liv och kevin är den man som jag längtat efter och han är mer man än någon annan jag haft i hela mitt liv. ingen annan har fått mig att känna mig så kvinnlig, o det har jag längtat efter. ingen annan har fått mig att känna mig så trygg och så omhändertagen. han kompletterar mig, han är den pusselbit som jag har saknat hela mitt liv. han är mitt livs kärlek   

3 varv runt solen

då var det söndag eftermiddag igen och vi har lämnat emilia på tågstationen för ett tag sen och nu är hon på gång hem till dalarna igen.

jag måste bara säga att jag är så stolt över dessa tjejer, de är två kloka och fina ungdomar, det blir mycket skratt när man har de två i närheten. klart att de gärna vill vara uppe sent och sova länge, men det vill ju ändå alla ungdomar... eller hur?!! de har uppfört sig exemplariskt och det är inte alls mkt som vi har fått säga till dom på skarpen. emilia har varit med aurora i skolan i två dagar, de har varit i uddevalla själva o gått på bio, marcus och martinus filmen... det var två väldigt lyckliga tjejer som kom hem när de hade sett den. de var o hälsade på min syster också som sminkade dom, de blev sååå vackra, men.... aurora hon blev nåt fruktansvärt lik molly sanden... eller är det bara jag som tycker det...??

vi hade spelkväll som vi avslutade med ansiktsmasker... haha herregud, så mkt skratt. 

vi fick besök av kevins mamma och pappa. så härliga människor     vi åt god middag (fiskgratäng) o underbart god efterrätt som kevin hade gjort, en cheesecake, mums   

jag masserade svärmor och kevin introducerade snapchat för henne haha

Det är så skönt när man träffar personer som man genast trivs med   

i slutet på april ska vi åka o hälsa på dom o ta en tur till gekås   

love is friendship set on fire