har fått reda på att en anhörig till linda har gått bort idag...

då blir döden så påtaglig och det är i stunder som dom som jag saknar min morfar allra mest.. när jag var i ödeborg o hälsade på så gick jag till morfar.. jag pratade med han en stund, men det var jobbigt.. det har gått snart 4 år, men ändå saknar jag han så enormt mkt. men det känns ändå skönt att ha varit vid graven o pratat, för jag tror att han lyssnar.. jag tror att han lyssnar ändå, även om jag inte är just där... men då visste jag med all säkerhet att han lyssnade på mig när jag i stort sett bara berättade att jag älskade honom och saknade honom och att jag är så rädd att mormor ska försvinna och jag inte hinner dit...