i dagarna är det 6 år sen som aurora var med om en allvarlig bilolycka där en person miste livet... har inte tänkt på det på länge men så hittade aurora gamla tidningsurklipp från det...

då blir man att fundera... tänk om hon inte hade överlevt...

tänk om...

aurora har en skyddsängel hos sig, en person som vaktar över henne. jag tror att min morfar är en av dom... men han var i livet för 6 år sen.. vem kan det ha varit..

det spelar iaf ingen roll.. jag är så glad att denne personen finns där   

jag har inte så många bilder på aurora efter olyckan... jag har två...

man kan se hennes blåa öga...

jag minns när jag fick samtalet från hennes pappa... jag jobbade på uddevalla sjukhus vid tillfället... han sa "vi har krockat, hon lever, jag vet inte mer"

allt jag visste då var att hon levde, men hur skadad var hon? jag visste ingenting..

jag hade inte körkort eller bil på den tiden o allt jag ville var att komma till falun där hon låg... tillslut fick jag skjuts iaf.

när jag såg henne fick jag en chock... ena ögat var så igensvullet att hon inte kunde se. benen var blåa efter bilbältet, min lilla flicka...

de var tvungna att röntga ansiktet för de trodde att hon hade en fraktur där.. allt gick så fort, de var tvungna att söva henne för de kunde inte sätta nål, det gick så snabbt så jag trodde hon dog i min famn, jag bröt ihop...

vi var kvar ett par nätter sen fick vi åka hem.

aurora fick posttraumatiskt stress syndrom efter detta... hon sov inte o drömde bara mardrömmar...

hon ville dock bli polis efter detta för de hade behandlat henne så bra, både polis, ambulans o alla som var inblandade...

http://www.expressen.se/nyheter/kvinna-dog-i-krock/

jag älskar dig min underbara dotter   

ett par gånger i livet träffar men personer som kommer att betyda enormt mkt för en.

man får en livslång vänskap o man älskar varandra oavsett vad som händer o sker i livet.

man stöttar varandra o finns alltid för varandra i vått o torrt.

jag har haft turen att uppleva detta inte bara en utan två gånger.

jag har två bästa vänner som jag litar på o känner mig trygg med o som jag kan berätta allt för, ingen som dömmer mig, de stöttar mig.

  .

den här vackra underbara tjejen, Caroline, fick jag upp ögonen för när jag gick i klass 6. vi hade fått listor om vilka som skulle vara våra klasskamrater när vi började i högstadiet. jag såg att hon skulle läsa tyska som jag o bestämde mig redan där att vi skulle bli vänner.

vilket vi också blev, de bästaste vännerna..

caroline var inte bara min bästa vän, utan även min första kärlek... men det visste jag inte då. vi förlorade kontakten som man kan göra när man börjar gymnasiet o blir lite äldre. jag förstod inte förrän ett par år senare omkring 17-18 års åldern att jag hade varit upp över öronen förälskad i henne. jag insåg att jag inte gillade killar så mkt.

vi hade lite kontakt genom åren som gick. nu, bor vi grannar.. vi träffas ett par ggr i veckan, tar promenader, dricker kaffe, pratar o skrattar. jag är såå glad att vi fått sån underbar kontakt och jag älskar henne, min bästa vän. 

caroline stöttar mig, hon tröstar mig, hon förstår mig. hon kommer med underbart goda råd. 

den här snyggingen, Ingela, träffade jag på när jag bodde i Dalarna. hon är mamma till min dotters kusin. först tyckte jag hon var lite konstig o knepig haha men sen, minns inte riktigt när det var, men tror att det var när aurora hade kommit till världen, så fick vi upp ögonen för varandra. vi lämnade våra döttrars pappor i samma veva o tröstade o fanns för varandra igenom detta. trots att vi bor nästan 40 mil från varandra så finns vi där för varandra. vi pratar mkt i telefon, skrattar, gråter o skvallrar. jag älskar henne, min bästa vän.

Ingela är bara ett samtal bort o jag vet att hon alltid kommer finnas där, blott ett samtal bort.

jag vill med detta inlägget bara tala om vilka underbara vänner ni är. jag vet inte vad jag skulle göra utan er två, ni är såååå fantastiska och jag älskar er båda enormt mkt.