ladylovelylocks

Senaste inläggen

Av sara - Lördag 27 april 21:04

det är ingen hemlighet att det har varit mkt som hänt de senaste månaderna, det senaste året...


mormor, min klippa, hon somnade in...

hon var inte bara min klippa, hon var hela familjens, hela släktens stöttepelare..


jag planerade ett bröllop... alla som har gift sig vet att det inte är en dans på rosor...

det är mkt som ska ordnas med, det är mkt som ska klaffas och bli rätt.

bröllopsdagen kom och den blev perfekt. den perfekta mannen, de perfekta kläderna, det perfekta brudföljet, präst, musik, mat och kalas. allt var en dröm.


bröllopsresan kom.... 

vi landande på cypern glada o med ett kärleksrus (även lite annat i kroppen)

beskedet kom.... cecilia är död... hon har tagit sitt liv...

jag skulle så gärna vilja resa iväg igen nu, göra ett nytt försök på en bröllopsresa.


när vi landade hemma igen så var det bara att börja planera begravningen, reda ut allt som var. cissi hade levt livet det sista.. hoppat fallskärm, rest lite varstans.. hon bockade nog av sin lista... "innan jag dör så ska jag..." hon hade inte råd med detta livet.. det var en svår härva att reda ut, då hon hade skyddad identitet också.

begravningen kom... jag skrev ett brev... "jag förlåter dig..."

 

livet gick vidare...


jag jobbade heltid, på samma arbetsplats som min mamma, hon klarade inte jobba. 

jag älskar mitt arbete, jag älskar min arbetsplats, och det är skönt att ha sin mamma hyfsat nära. men det blev lite svårt att balansera arbetslivet och privatlivet när man är så nära varandra som man kan vara på en arbetsplats. det är svårt att förklara... oron för sin mamma, man ser kollegornas oro.. man blir som en vågskål... man står mitt emellan och vet inte riktigt vad man ska göra.


pappa..... ja.... han drack o drack o fortsatte dricka...

han betalade inga räkningar, han tog inte hand om sig själv.

elen stängdes av....

vattnet stängdes av...

det blev kallt... 

han åkte hem till en "kompis"...

en dag trampar han snett med sina fylleben, ramlar rätt in i en gul brevlåda och får en traumatisk hjärnblödning, ett subduralhematom.

han blir inlagd, kan knappt gå, talet sluddrar, rörelserna är väldigt långsamma... han måste opereras och får åka till sahlgrenska för op. 

då han inte har ett hem att åka till så hamnar han på kortidsboende med äldre för rehabilitering. han säger att han har lärt sig sin läxa, att han inte ska dricka mer.

jag är blond och blåögd....

pappa får en lägenhet, nu börjar jobbet för han, att inte dricka.. jag tror på honom..

jag är blond och blåögd...

 

huset går till försäljning hos kronofogden, det måste tömmas. 

mitt barndomshem försvinner...

alla minnen..

alla minnen med cissi...

jag kommer aldrig mer få se dörrposten där cissi som liten tunn korthårig tjej med glasögon klättrade upp med en fot på varje sida. jag kommer aldrig mer få sitta i det rum som vi kollade på filmen skönheten och odjuret tillsammans. 

det gör ont....

mamma har varit och fixat det mesta i huset... när jag var där... så har jag mest bara gått runt som en yr höna och inte vetat vad jag ska göra...

 

ryktet går... pappa dricker igen...

jag vill inte tro på det... jag lyssnar inte... jag vill inte höra... det kommer att vara droppen... jag orkar inte mer... jag kraschar...

ett sista försök att undvika kraschen.... jag åker till bella... jag gör ett tappert försök att vara den glada mamman som leker med sitt barn. å vi leker, vi har så roligt, vi studsar och vi skrattar och målar. hon somnar i min famn, hon vaknar i min famn. 

jag åker hem...

jag kraschar...

 

jag hade bestämt mig redan innan jag försökte fly att jag skulle söka hjälp på akutpsykiatrin. men hade bortförklaringar inombords.. jag ska ju jobba hela påsken, dels är det bra betalt, dels kommer en oro över hur de ska lösa det med vikarier som man inte alltid har så gott om. sen veckan efter så skulle jag ju ha en praktikant med mig, det är kul, då måste jag jobba, då kan jag inte åka till akutpsykiatrin. 

kevin hjälpte mig att förstå att jag inte kunde vänta.... det kommer bara bli värre... o med hjälp av kevin så fick jag en tid för att träffa en läkare... 19,30 fick jag tiden. hem, äta, packa (för jag visste ju inte vad som skulle ske)

 

när man kommer till akutpsykiatriska mottagningen så får man först säga till i en lucka vem man är och vad man har för ärende. sen får man låsa in väska och jacka, då det kan finnas farliga föremål i det... sen får man gå igenom en metalldetektor... sen blir man insläppt i väntrummet... det sitter två äldre damer där och en stor manlig skötare går runt i det kala väntrummet. han kommer sen och tar mitt blodtryck, temp och frågar hur mkt jag har druckit då mitt blodtryck var väldigt högt... jag har inte druckit... jag har jobbat...

det kommer in en akutpatient med ambulans... en ung kille... han vill inte leva för han hittar inte sitt hyreskontrakt?... han är full och börjar röka i väntrummet... läkaren måste ta hand om honom först.. han gör mig lite rädd och osäker... är det så det är? ska jag bli inlagd med massa instabila personer som vill skada sig själva? 23,30 kommer jag in till läkaren... det brister för mig... men kevin är med mig hela vägen, han tar min hand... läkaren kollar om det finns plats för mig på ngn avdelning, det blir frivillig inläggning för att varva ner, sova, andas, bara vara. 

 

jag kommer till avdelningen... de börjar med att ta in mig i ett annat rum där de går igenom min väska... de går igenom alla fack, de går igenom alla kläder, skakar av dom, känner efter vassa föremål, kollar så jag inte har läkemedel med mig... jag känner mig naken men jag förstår att man måste göra såhär... sen får jag sömntabletter och en stesolid för att komma till ro... jag hamnar i ett rum med 4 sängar. 

dagen efter så får jag träffa överläkaren som ordinerar 15 mg oxascand 3 ggr om dagen. jag ska vila, äta o bara vara. de vill att jag stannar över helgen iaf. jag får åka hem över dagen om jag vill, jag får gå ut hur mkt jag vill. 

jag blir lite stressad över hur jag ska stå ut, jag kommer bli så rastlös...

men jag sover.... jag vilar.... jag bara är.... jag tar promenader.... jag tittar på de andra som är inlagda, pratar med några... jag trodde aldrig att det skulle vara så skönt att bara vara...

personalen är underbar, det är några man klickar extra mkt med. de pratar med mig, de tröstar mig, de sätter sig bredvid mig o bara är, de visar att de finns där för mig om jag vill prata. ibland pratade vi om vädret och om fästingar, ibland pratade vi om känslor, vi pratade om cecilia...

min familj kommer och hälsar på mig och har med sig massa godis, tidningar, kläder, påskmat. kevin tar med mig ut en dag och vi sätter oss i gräset på en filt med kaffe och han rakar mina ben... jag känner så mkt kärlek   

efter en vecka får jag träffa läkaren igen och han skriver ut mig... det är skönt... men samtidigt så är jag rädd...  jag ska ta oxascanden 2 ggr om dagen i en vecka.... sen försöka att ta den vid behov. nästa vecka så ska jag ta kontakt med öppenvården i uddevalla, då man har skickat en remiss dit för mig. 

 

jag vet att det har stått mkt negativt i tidningarna om psykvården den sista tiden. och jag vet att många haft dåliga erfarenheter av dem, min syster är en av dem, men jag, jag hade en jättebra erfarenhet. jag ångrar mig inte för en sekund och jag skäms inte för att jag har varit där. jag fick det jag behövde utav dom.  jag hittade kontakten med mina känslor... 

 

nu.... nu ska jag försöka läka, nu ska jag försöka leva, jag måste bara bli lite mer hel först.

jag måste ta itu och bearbeta mina känslor. jag förlät cissi.... men nu är jag arg... 

bara ett av stadierna man måste gå igenom... men jag förstod inte att jag var arg förrän jag tvingades att varva ner o bara vara...

 

jag ska behålla de personer som är mina batterier och laddar upp mig.... och ta bort de element som laddar ur mig...

 

jag har ett projekt på gång... ett som ska hjälpa mig att läka, ett som kanske kan hjälpa andra i samma situation att läka...

 

jag vill avsluta detta inlägget med att säga att jag är så oerhört tacksam över min familj och mina vänner, ni är mina batterier och jag älskar er.

till månen och tillbaka och 3 varv runt solen

ANNONS
Av sara - Måndag 1 april 18:55

idag är en sån där dag...

jag känner mig tillfreds med livet, men ändå är det jobbigare än någonsin. Idag har tankarna cirkulerat oerhört mkt kring cissi.

det är så svårt att sätta ord på känslorna och förklara.

det är svårt för de som inte varit med om samma, att förlora ett syskon, hur det känns.

igår var jag och aurora på torp och jag köpte på mig lite mer grejer till stenarna. ett projekt som jag tog efter cissi.


#kindnessrocksprojet

 

 

jag har lackat stenarna idag, ska lacka dem imorgon igen, sen kan jag  börja ta med dem ut på mina promenader och lägga dem så att andra kan få ett fint budskap med sig :) 

cissi finns med mig när jag sitter koncentrerad för mig själv och målar och skriver på dem.


idag var jag och mamma vid graven och plockade bort granriset som låg där. egentligen hade jag velat bara sitta där en stund o prata med cissi, men jag vet inte vad jag skulle säga. hon kom inte på mitt bröllop... hon skickade ett meddelande att hon funderade på att komma, men att det inte var läge.. nu önskar jag att hon hade kommit, att hon varit med mig. jag skulle göra vad som helst för att få krama om henne nu, tårarna bränner inom mig...

jag är så glad att jag har mina döttrar, jag vet inte vad jag skulle gjort utan dem. de får vilken grå dag som helst att skina upp med sina bus och tokigheter. 

   

Pappa har flyttat... Han fick en hjärnblödning efter ett fall för ett tag sen. Han kunde inte kontrollera sin kropp, kunde inte gå. talet var väldigt långsamt. det positiva med detta är att han fått sig en riktig tankeställare gällande alkohol... han blev avgiftad efter tiden på sjukhus och operationer. det hade kunnat gå riktigt illa... hans sjukdom, alkoholism, har förstört mkt. han har inte tagit hand om sig själv eller allt runt hans person. därav flytten, huset ska säljas för att lösa skulder som uppstått i detta. det är väldigt jobbigt att se sitt barndomshem försvinna, att tömma alla skåp, se alla rum bli tomma. det är så mkt minnen där. minnen med cissi.. minnena kommer alltid finnas kvar, men platsen med dom försvinner. mitt rum i källaren, senare linus rum, mitt rosa rum, där vi lekte och busade. hallen där cissi taladde om för lelles bästis att jag var kär i honom. vardagsrummet där vi kollade på film, skönheten och odjuret. köket... där jag satt bredvid henne för att få i henne lite mat när hon utvecklade anorexia och absolut inte ville äta. köket där jag även tog bort hennes stygn när hon blivit sydd på handlederna efter ett suicidförsök. köket där vi satt runt bordet som en familj o skrattade... huset där vi alla samlades vid olika högtider. huset, mitt hem, försvinner, och det gör så ont! en del av mitt hjärta är kvar där..

 

 

Jag älskar dig och saknar dig Cecilia   

 

 



ANNONS
Av sara - 10 oktober 2018 14:31

Jag har suttit med den här sidan uppe i timmar nu...

Jag vill få ut mina känslor, berätta om allt som hänt... men jag vet inte vart jag ska börja.

 

21 September 2018

Dagen började tidigt... Jag och Kevin gick upp vid 02,00 på natten, vid 03 satt vi i bilen på väg till Landvetter för vår första resa tillsammans, vår smekmånadsresa till Ayia Napa på Cypern. 

Nervösa och förväntansfulla så kom vi på planet och landade i värmen, runt 35 grader var det.

När vi kom till hotellet fick vi en välkomstdrink sen kom vi till vårt rum. Där hade Kevin ordnat så att de hade ställt ett läckert fruktfat och en flaska med bubblande rose. Hoppade ur kläderna direkt och i bikinin. Solade lite o badade lite innan vi skulle promenera ut och kolla stan och äta lite..

Då ringde telefonen... klockan var ca 15,30

Kevin svarade och jag såg på hans blick att ngt hade hänt... jag förstod att någon var död...

Min lillasyster, Cecilia, som nyss hade fyllt 30 år, hon har tagit sitt liv...

 

 

Cecilia finns inte mer...

Hon har gjort självmord...

Hon hade inte ont, hon led inte, hon somnade.

Hon tog med sig sina katter till Nangijala, Sahara och Sötnos.

Hon var nära djur som hon älskade, Nordens Ark...

 

 

Mitt och Cecilias förhållande har i väldigt många år gått upp och ner, vi har älskat och vi har hatat. Just nu så var vi bara... Vi var inte ovänner, men vi var inte heller goda vänner...

Sista gången vi träffades så kramades vi, en lång kram. En kram som någonstans tände ett ljus av hopp inom mig att vi ännu en gång skulle hitta tillbaka till varandra. 

 

 

Psykisk ohälsa - det är ngt som vi måste prata mer om. Vi får inte vara rädda för att belysa detta ämne. Vi måste prata om självmord. Det behövs mer kunskap och mer resurser till vården. 

Skänk gärna en gåva till Suicide Zero - de arbetar för att minska självmorden

Swish - 90 03 989

 

Cecilia mår bra nu.. Jag vet det...

 

Vi valde att stanna kvar på Cypern, jag fick prata med svenska kyrkan där som var till oerhört stort stöd, de kom till mig, de ringde mig, de skickade meddelande. Ving, resebyrån kollade till oss också, de kom till oss, de ringde oss och de bjöd ut oss på middag för att få bort tankarna en sekund. Hotellet och personalen där var också bra, alla var underbara och försökte stötta oss. 

En dag letade vi upp en liten kyrka som vi gick in i. Jag tände ett ljus, satte mig ner och bad, jag kände mig nära henne på ngt vis. När vi kom tillbaka till hotellet så fick jag ett meddelande på instagram... från Cissi... Som hon hade skickat ngn vecka tidigare, men det kom nu?!  Jag bröt ihop!

Under veckan vi var där så var det en katt som hela tiden kom till mig... den kom till och med in på hotellrummet till mig, när Kevin ropade på henne så kom hon inte, men hon kom till mig.. Det kändes som Cissi..

 

Jag var hos Cissi häromdagen... Jag sa farväl...

Jag kysste hennes panna, Jag kysste hennes läppar, Jag kramade om henne, Jag sa att jag älskar henne.

Vi ses i Nangijala älskade lillasyster 


:)

Av sara - 27 mars 2018 13:10

Det var väldigt längesen som jag skrev ngt här... 

har tänkt på det ett bra tag att det kanske är dags att ta itu med det.


det har hänt mkt sen sist..


såg att jag fått två kommentarer för ca 2,5 månad sen...

som svar på dom..

nr. 1... jag är 36 år... hur gammal är egentligen du?

nr 2... det är EN person som har mitt lösenord till min blogg, inte hela världen

så.. det var nog om det, det är inget jag kommer kommentera mer eller vill prata mer om.


så.. vad har hänt... 

GODA nyheter, jag har fått fast heltidstjänst inom äldreomsorgen. jag älskar att jobba där. :)

jag startade min "karriär" som vårdbiträde där för en herrans massa år sen och nu är jag alltså tillbaka o det känns UNDERBART!!! härliga gamlingar och härlig personal.

när jag flyttade hem igen för nart 1,5 år sedan så blev jag timanställd där innan jag fick ett vikariat på ett annat ställe och när jag gick hem min första dag jag hade gått intro så kände jag att jag hade hittat hem, på alla plan. o nu har jag alltså fått fast jobb där och dessutom heltid, det kan inte bättre bli. jag är så enormt lycklig o tillfreds nu :)


fler goda nyheter som jag visst inte har tagit upp...

jag ska gifta mig... :D

I September står jag brud och gifter mig med min Kevin. Planeringen har kommit ganska långt.. jag har hittat en underbar vacker klänning på nordic wedding store i årjäng.

det som är ledsamt i detta är att mormor inte kan vara med fysiskt... hon somnade in för ett tag sen. men hon kommer vara med varje minut i tanken och hon kommer få sin egna plats vid bordet tillsammans med oss. jag saknar henne varje dag...


jag ska försöka att bli mer aktiv här, jag lovar inget, men jag ska försöka..

nu är det dags att ta itu med lite grejer, ska kolla resor bland annat :)


carpe diem

  

Av sara - 6 oktober 2017 13:00

av olika anledningar så har jag haft en låst blogg o inte bloggat på ca två månader..

funderade på att skaffa mig en ny blogg.. men jag har haft denna i så många år.. o varför skulle jag skaffa en ny? denna är min... punkt slut


de senaste dagarna har jag legat i migrän... har inte haft ett sånt kraftigt anfall på flera år... så hade inte mediciner eller nåt.. trodde faktiskt inte att det skulle bli så stort... försökte härda ut på jobbet men när illamåendet kom så var det dags att ringa in en vikarie... jag har sovit, sovit o sovit... växlat mellan säng o soffa... fick mediciner som hjälpte.. igår var huvudvärken i stort sett borta men medicinerna gör mig trött.. vet att jag inte vågade ta så starka när aurora var liten för jag somnade bara så då fick jag härda ut.. men nu är hon så stor o jag har kevin som har fått ta hand om mig så jag har bara kunnat slappna av. skönt.


idag ska jag med kevin på aw o vara chaufför, ska bli skönt att komma ut, är lite trött på att vara hemma nu. o imorgon fm ska jag unna mig en timmes massage. var många år sen som jag fick en proffessionell massage. hoppas på att bli av med lite spänningar o bara njuta. längtar massor. 


ta hand om er allesammans

  



Av sara - 21 juli 2017 19:20

i förrgår var det 7 år sen morfar dog... jag hann inte förbi hans grav tyvärr, men han fanns i mina tankar hela dagen. måste åka dit snart o prata lite med honom. förra året så åkte jag o bella till en minneslund i borlänge o pratade lite.. morfar var speciell o jag saknar honom alltid lite extra mkt den dagen.. jag finner en sorts trygghet att sitta vid hans sten o prata lite.. 

idag har det varit en halvkass dag, kan vara så ibland.. ledsen över att inte tagit mig tid att hälsa på morfar, saknar bella, tankar som snurrar i huvudet om jobb o syster, skulle behöva en kram extra mkt idag. får inte ut det som jag egentligen vill skriva, hittar inte orden..


ber om ursäkt om ett ganska menlöst inlägg..


ta hand om er


Ingela... det var längesen jag hörde ifrån dig, saknar dig massor   



Av sara - 21 juli 2017 18:47
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
Av sara - 3 juli 2017 14:33


i fredags så kom jonna med barnen hit, det var så underbart att se dom o umgås med dom. 

vi startade med att äta tacos o sen ville barnen bada, så sagt o gjort, vi åkte till ellenö för en badtur. 

det var inte världens varmaste dag, men barnen var iaf nöjda, det är huvudsaken.

i lördags så startade vi tidigt med pannkaksfrukost sen en tur till havet. varken jonna eller max har direkt sett havet, mer än vid kolmården.. men det räknas väl inte hihi

max tyckte det såg ut som om vi var i ett annat land, det kändes kul.

vi åkte iaf ut till lindesnäs o kikade lite, barnen klättrade i bergen o kollade på snäckor. det var inte jättebadvänligt där så vi åkte vidare till skeppsviken där vi satte oss i sanden med fika o njöt i solen. blev inte så mkt bad för barnen för det var väldigt mkt brännmaneter där     vi passade även på att ta en liten tur på strandpromenaden, vilket jag tycker är ett måste när man är i uddevalla.

igår så var vi på Liseberg hela dagen. 

o vet ni vad... kors i taket... jag åkte atmosfear.... på riktigt... jag dog lite... medan kevin o aurora åkte helix så tänkte jag att nä... jag ska minsann åka den.. kevin får mig att våga lite mer... så.. sagt o gjort.. vi gick till kön, den var inte lång... det gick fort, vi behövde inte vänta så länge... pulsen var helt okej... fram tills att det var dags att hoppa på plats... kevin höll mig i handen hela tiden... färden upp var långsam, det tog lång tid.. tyckte jag.... jag tittade lite... blundade mest... men vågade titta lite lite... känslan av att sitta så enormt högt upp, inte ha någon kontroll... ingen fast mark under mina fötter... den känslan... är så hemsk...

PANG!!!! vi åkte ner!

jag skrek.... o skrek..... o skrek....

HERREGUD!!!!

Tack gode gud att Kevin höll mig i handen hela tiden, när vi väl hade landat då brast det o jag började storböla, panik o dödskänsla... Kevin kramade mig i tröstade mig.. till o med en i personalen kom o kollade läget med mig o sa att jag hade klarat det.. haha herregud.. ja... nu är det gjort o jag kommer inte göra om det.

Men jag är otroligt stolt över mig själv faktiskt!!!

Tack Jonna o Max för att ni ville komma hit o hälsa på!

Vi ses snart igen, älskar dig   


       





Det här är jag....

Något du undrar?

15 besvarade frågor

Omröstning

tror du på kärlek vid första ögonkastet?
 ja
 nej
 jag vet inte
 jag har aldrig varit kär

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2019
>>>

Tidigare år

Söker du efter något speciellt?

Mina senaste inlägg

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ ladylovelylocks med Blogkeen
Följ ladylovelylocks med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se